Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Tankar af och om grefve Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
clennc blinde man kom hans slab Ilan satte sin herre ned i
skuggan under en kokospalm, plockade upp en kokosnöt och
börjare göra ett nattljus deraf. Veken gjorde han af
kokos-nöttibern, pressade oljan från nöten i skalet och doppade veken
deri. Under det slafven gjorde nattljuset, suckade den blinde
mannen och sade: ’Nå, slaf, hvad tänker du nu? Sade jag
dig icke, att det verkligen icke finnes någon sol? Se, huru
mörkt det är, och dock säga människorna, att det finnes en
sol . . . Men om så är, hvad är då solen?’ ’Jag vet inte hvad
solen är,’ sade slafven, ’det rör mig ej; men det finnes ett
ljus, det vet jag. Ilär är ett nattljus, som jag har gjort; det
sprider tillräckligt ljus för mig för att kunna tjena eder och
få reda på sakerna omkring hyddan.’ Och slafven höll upp
sitt kokosnötskal. TIär,’ sade han, ’är min sol/ Äfven en
lam man satt der med sina kryckor. Han lyssnade och
började skratta. ’Du är troligen född blind,’ sade han till den
blinde mannen, ’om du ej vet, hvad solen är. Jag skall säga
dig, hvad den är, — solen är en eldkula, och denna eldkula
stiger upp hvarje dag ur hafvet och går ned hvarje afton
bland bergen på vår ö. Detta se vi alla, och det skulle äfven
du se, om du hade din syn.’ En fiskare, som äfven satt der,
sade till den lame mannen: ’Det är ganska tydligt, att du aldrig
varit bortom din ö. Om du ej varit krympling, skulle du hafva
varit ut på hafvet och vetat, att solen icke går ned bland
bergen på vår ö, utan likasom hon stiger upp ur hafvet på
morgonen, så går hon hvarje afton åter ned i hafvet. Jag talar
sanning, ty jag ser det hvarje dag med mina egna ögon.’
En indian hörde detta. ’Det förvånar mig,’ sade han, ’huru
en klok man kan prata sådana dumheter. Hur är det möjligt
för ett eldklot att sjunka ned i vattnet och icke utsläckas?
Solen är sannerligen icke någon eldkula — solen är gud, och
denne guden heter Diva. Guden kör i en vagn på himlen
omkring gylleneberget Speruvia. Stundom händer, att de onda
ormarne Raga och Keta öfverfalla Diva och sluka honom, och
då blir det mörkt. Men våra prester bedja, att guden må
blifva befriad, och då blir den fri. Endast okunniga
människor sådana som ni, som aldrig varit bortom er ö, kunna
föreställa sig, att solen skiner endast på deras ö.’ Då började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
