Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Till Samara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der mun ofta måste sofva i eländiga hålor, som sakna både
goll’ och skorsten, och livilka äro fulla af smuts och ohyra,
då duger det ej att rvgga tillbaka för några timmars resa med
tredje klass. Då det någon gång var litet svårare än vanligt,
tänkte jag som så: Kunna mina kamrater härda ut, så kan
älven jag. Från dem hörde jag aldrig den minsta klagan,
ehuru det visst icke alltid var så bekvämt.
Apropos vesterländingar, som rest i Ryssland och studerat
nöden, hörde jag liera ryssar roa sig litet smått på deras
bekostnad.
»En viss korrespondent, sade de, som alltid reste med första
eller andra klass, tog in på fina hotell i städerna och gästade
ämbetsmän och godsegarc på landet och så skref till en tidning om ställningen
blayid de hungrande, klagar likväl öfver de fasliga lidanden och faror,
han haft att utstå här i llyssland! Och om dessa resande herrar
någon gång bcgifva sig ut i byarne, skaffa de med sig ett helt lass
med allehanda konserver, sängkläder o. s. v.; och då de komma fram,
hyra de den bästa izba, som finnes, låta rentvätta och decinficera den,
innan de träda in der; och om de få höra, att svartkoppor eller
fläck-tyfus förekomma, blifva de ej gamla på platsen.»
Huruvida detta omdöme var i allo grundadt, eller om det
bör tillskrifvas någon böjelse att roa sig på de bekväma
vester-landingarnes bekostnad, vet jag icke. Att det icke helt och
hållet saknade grund, tyckes framgå af vissa reseskildringar.
Hvad som för mig var svårast att uthärda under den långa
järnvägsresan, utom de ofvan omtalade hastiga
temperatur-vexlingarna. var den odrägliga stanken från de stackars
mushi-lierna, som voro med tåget, och af hvilka många hade öppna
ruttnande sår och fula utslag på kroppen. Min kamrat, herr
von Birukoff, som var försedd med förbandsartiklar och
antiseptiska medel, var dagligen sysselsatt med att tvätta och
ombinda de stinkande såren på dessa våra stackars
medpassagerare, hvilka han för öfrigt sökte att på alt sätt hjelpa och
uppmuntra.
Ytterst sällan syntes någon som var berusad. Den förste
rusige person, jag märkte på tåget, var en ortodox prest.
Våra medresande bäddade ned sig och sofvo mycket godt
på natten, hvarom deras kraftiga snarkande vittnade; men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
