Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Till östra Samara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hotade att bita näsan af oss, åkte vi ned till stationen. ITär
var alt tyst och stilla som i en graf. I andra klassens
rymliga väntsal mötte oss en fridfull och idyllisk syn. Från tvenne
matta gaslågor spreds ett dunkelt sken öfver omkring ett kvarts
tunnlands golfyta, som var betäckt med män, kvinnor och barn,
hvilka lågo försänkta i djup sömn mellan ofantliga högar af
reseffekter, under det att rymden fyldes af musiken från
snarkningar i alla tonarter, nyanser och grader af ljudstyrka, ända
från pianissimo i form af ett matt och periodiskt pustande,
under det läpparne öppnade sig, till det starkaste fortissimo i
form af s. k. »timmerstockar», framsläpade af välfödda
handelsresande och landspatroner, liggande med munnen
vidöppen och armarne i kors öfver den mot himlen riktade magen.
— Med famnen full af reseffekter stego vi försigtigt öfver
vår nästas kroppar och gods och uppsökte en ledig plats
på golfvet, der vi lade våra 11 kollyn i en hög. Nu kom
grefven, som gått för att skaffa biljetter och telegrafera, med
den underrättelsen, att tåget var 7 timmar försenadt och skulle
afgå österut först kl. 9 f. m., hvarpå han med stoiskt lugn,
såsom det höfves en värdig son till en stor filosof, bredde ut
sin kappa på golfvet och intog samma pittoreska ställning som
de andra. Obenägen för sömn bestälde jag té och kom snart
i samtal med en af mina kamrater samt en annan herre.
Genom någon egendomlig idéassociation kommo vi att först
taga oss en andlig morgonpromenad i Pytagoras filosofi,
hvarefter samtalet leddes in på hungersnöden.
Min kamrat ansåg hufvudorsaken till nöden ligga i det
onaturliga afståndet mellan folkklasserna, och att följaktligen dess
enda varaktiga botemedel måste ligga i upphäfvandet af detta
afstånd genom begge klassernas närmande till hvarandra och
sammansmältande i ett naturligt lif af sanning och broderlig
kärlek. Många af Rysslands bäste unge män och kvinnor
hafva sedan ett halft århundrade tillbaka »gått till folket» för
att i sin mon bidraga till att slå en brygga öfver denna klyfta.
Nu har detta »khåchcljcnijc v naroclje», eller »utgående till
folket», inträdt i ett nytt skede, i den enskilda välgörenhetens
tjenst för att rädda de nödlidande.
1 det allra längsta hafva myndigheterna, meddelade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
