Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Till östra Samara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andre herrn, sökt förhindra all enskild välgörenhetsverksamhot,
men då ilera behjertade personer i olika delar af landet
trotsade detta barbariska och grymma lorbud att rädda människor
från hungersdöden, måsto till sist regeringen gifva med sig
och tillåta de få bemedlade människovännerna inom landet att
fritt och oantastadt utöfva välgörenhotsvcrksamhet bland de
hungrande. Denna »ukas om välgörenhet» kom dock altför
sent, alldenstund många af dem som ämnat i större skala
hjelpa de nödlidande, då de mött myndigheternas motstånd,
af harm och förtviflan dragit sig tillbaka eller lemnat landet.
Klockan 9 f. m. underrättades vi, att tåget ej skulle
komma förr än kl. 12, hvilket sedan visade sig betyda kl. 2
e. m. Jemt 12 timmar hade sålunda tåget försenats. Efter
ett halft dygns väntan på tåget begåfvo vi oss nu till östra
Samara mot Sibiriens gräns. Under vägen sågo vi en mängd
utarmade och tiggande mushiker. En prest, som reste med
på tåget, sade, att i hans by med 1,600 invånare fanns endast
en häst, emedan alla de öfriga hade dött af svält. I
kvällskymningen ankommo vi till stationen Bagatoje, der vi stego
af tåget för att fortsätta färden bortåU 8 mil efter häst. Här
upptäckte vi, att en större låda, innehållande socker, kaffe och
konserver, som vi köpt i Samara, had£ bortstulits under resan.
Här fann nu grefve Tolstoy sitt expresstelegram, som han
20 timmar förut afsändt från Samara till sitt hufvudkvarter
efter skjuts, kvarliggande på stationen oexpedieradt!
Stationsinspektoren förklarade helt lugnt, att »det ej varit något
tillfälle att sända telegrammet» — också ett skäl, då expressbud
var betaldt hela vägen, och det vimlade af s}Tsslolösa personer
omkring stationen!
Medan vi väntade på skjuts, som bestäldes från en by i
grannskapet, hade jag tillfälle att njuta af den storartade
ut-sigten från höjdplatån vid Samaraflodens vestra strand, på
hvilken stationen var belägen, öfver de gränslösa snöhöljda
stepperna österut, belysta af den klara vinteraftonens
fridfulla dager.
Ingen skog synes, utom i Samaraflodens dalgång och längst
bort vid synranden. I dessa skogar, berättar grefven, hafva
röfverier brukat inträffa. Det är redan mörkt, då skjutsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
