Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. I en hungrande by (af P. von Birukoff)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middagsklockan ringa, jag styr mina steg till den stuga, i
hvilken ett af de fem fria folkköken är inrättadt. Vid mitt
inträde på gården hör jag »malitva» (måltidsbönen) sjungas.
Följande ord nå mitt öra genom dörren, som öppnas: »Du
dyra skatt och lifgifvare, kom och tag din boning uti oss ...»
Jag kommer in i stugan, medan det sista ordet långsamt
sjunges, och en lugnande känsla bemäktigar sig mig.
Spisgästerna helsa på hvarandra, fatta sina skedar och
intaga sina platser vid tre bord, som stå i vinkel nära
hvarandra längs tvänne af stugans väggar. De äro endast f3u-tio
till antalet. De som servera maten, ösa soppa i stora
träskålar och dela ut lika stora brödstycken till hvarje gäst. Jag
betraktar dem, och en egendomlig känsla bemäktigar sig mig.
Hos flertalet ser jag uttryck af belåtenhet. I ett hörn höres
-dämpadt skämt och skratt. Alla sätta sig stilla och
ordentligt och börja äta. I stugan råder en stämning af full
belåtenhet, och det finnes inga spår af hjertslitande klagolåt,
förrådande lidande och hopplös nöd. »Här finnes ingen
hungersnöd», tänkte jag vid mig sjelf. — Men är då altsammans så
enkelt? Att tillfredsställa människornas nöd — m. a. o., gifva
<lem en bit bröd och en skål varm soppa — och det är alt?
Ar det möjligt, att det är så enkelt? En häst behöfver 30
och en människa behöfver 2 ® bröd och varm soppa, och
alla äro lyckliga! Hvarför gör man då icke alltid så?
Hvar-för finnes det då så mycket lidande? Och tankarna, länkande
sig som en kedja, löpte rundt i min hjerna och förde mig
långt, långt bort. — Jag säger »enkelt» — är det sant, att det
är så enkelt? Och jag kommer ihog en historia, som jag
läst för länge sedan i min barndom, om en lärarinna, som i
skolan frågade, om någon visste, hvarifrån man hemtar salt.
Alla tego, men en liten, lifiig flicka stod upp och sade: »Jag
vet.» — »Hvarifrån?» frågade lärarinnan, som, ehuru hon
gjort denna fråga, ej väntade tillräckliga kunskaper för ett
korrekt svar. — »Man köper det i en bod», svarade flickan,
fullkomligt öfvertygad, att ingenting kan vara enklare än detta.
»Hvad kan väl vara enklare», tänkte hon: »för att skaffa
salt, då saltkaret blifvit tomt, har man att kasta en halsduk
•öfver hufvudet, få några öre af mor och springa till en bod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
