Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. I en hungrande by (af P. von Birukoff)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vitch?» och gumman börjar berätta en förskräcklig händelse.
Jcgor Schupikoff — en bonde med familj, hvilken råkat i det
yttersta armod, har sålt och uppätit sin häst, har sedan
an-vändt till foder åt sin sista ko alt livad en rysk bondkos föga
pretentiösa mage kan förtära, har till hälften tagit ned
halmtaket från sin stuga — hade gått till sin välbergnde broder
för att låna ett lass halm af honom. Brodern hade vägrat.
Bonden hadc kommit hem gråtande, satt en stund och
funderade, rådgjorde med sin hustru och såsom en sista utväg
beslöt att gå ut på steppen och försöka att under snön
fram-gräfva kvarlefvor af höstackar. Han gick på eftermiddagen.
Det återstod tre timmar till solnedgången. »Jag skall gå»,
sade han, »och försöka. Måhända lyckas det mig skrapa
ihop ett litet fång. Det räcker för ett par dar, och sedan litar
jag på hvad Gud gifver.» Han tog med sig ett rep, en spade
och gick. Mot aftonen började det storma. Det blef mörkt.
Hans hustru tände ljus, framsatte litet mat till kvällen och
började vänta hvarje stund, att hennes man skulle återkomma
med litet foder åt kreaturen. Hon väntade länge. Barnen
åto en tunn vatt-välling med bröd och gingo till hvila. Hon
satt uppe hela natten ända till morgonen utan att släcka
ljuset, men han kom icke. Det började svida i hjertat på
gumman, men hon tänkte ändå: kanske kommer han. På
morgonen kommo grannar och grannkvinnor och ojade sig,
försökte trösta henne, men gjorde henne endast mera ledsen.
Men hon tänkte ändå: kanske han aflägsnat sig för långt,
gått till en annan by och var rädd att gå hem på natten.
Kanske kommer han vid middagstiden, eller någon skjutsar
honom — det är ju torgdag. Bönder kommo från alla
grannbyar till deras by till torgdagen, men han var icke bland
dem, och ingen hade hört något om honom, och hon måste
nu ofrivilligt erkänna den sorgliga sanningen, att Jegor
spårlöst försvunnit.
Så förflöt ännu en dag. En snöstorm rasade hela natteu.
Mot morgonen lugnade sig stormen, det klarnade upp, och
starosten skickade några bönder ut på steppen för att söka
den försvuune. Med sorgliga tankar, framkallade af
denna berättelse, går jag framåt efter gatan. I byn höres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
