Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Påskhelgen på stepperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smutsstinkande och i lumpor höljda miin, kvinnor och barn,
som oupphörligt buga sig och göra korstecknet eller falla på
knä med ansigtet mot golfvet, under det presten går omkring
Jungfru Marias och Kristi bild, svängande »det heliga
Kacljil-nitxa» eller rökelsekaret, och »psalmsångaren» sjunger messan
med en väldig bränvinsbas, som likväl icke förmår öfverrösta
det oupphörliga hostandet och barnskriket.
På hvardera sidan om »ikonostas» (ett stort »bildställ»
framför altaret) står ett slags pulpet omgifven af ett träskrank,
innanför hvilket en man sysslar med att försälja »heliga»
vaxljus, af hvilka det utarmade folket vanligtvis köper den
minsta sorten, som kostar endast 5 kopek, och tänder framför
livar sina favorithelgon. Med dessa »heliga» vaxljus, hvilkas
pris höjes ofantligt sedan de blifvit »helgade» af
presterska-pet, bedrifves omfattande affärer, af hvilka nettobehållningen
delas mellan kyrkan och presterskapet.
Luften inne i kyrkan blir snart, trots det kalla draget
genom dörrar och fönster, till ytterlighet förskämd.
Hela denna gudstjenst, med dess maskinmessiga
ceremonier, dess böner och sånger på ett språk, som folket ej förstår,
och dessa arma människor, af hvilka många voro vanstälda
af syfilis och smittkoppor, alla utmärglade af hungern och
bärande den tydligaste prägel af det djupaste verldsliga och
andliga slafveri, gjorde ett ytterst pinsamt intryck.
Under hungersnöden är folket flitigare än annars att gå
till kyrkan, emedan de hoppas att derigenom blidka vår
herre. De hysa hvarken kärlek eller vördnad till presterna;
det är endast vidskepelse och fruktan, som binder dem vid
deras välde. Poperna, såsom socken- eller bypresterna kallas,
och hvilka tillhöra det s. k. »hvita presterskapet», hafva ingen
bestämd lön utan hafva frihet att afpressa folket så mycket
de förmå för sina kyrkliga handlingar, och de ega många
medel att gifva eftertryck åt sina anspråk. Popens vackra
bostad i vår by vitnade om bättre tider, som varit, och hans
välfödda gestalt bevisade, att han ännu ej drabbats af någon
egentlig hungersnöd, ehuru hans inkomster blifvit förminskade.
Afgifterna för olika religiösa handlingar variera efter
omständigheterna, t. ex. från 50 kopek till flera rubel för ett barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
