Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Påskhelgen på stepperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dop, 5 a 20 rubol för on vigsel, 1 till 10 rubel för en
begraf-ning o. s. v. Dessutom erhåller prosten under goda ar
mycket säd och andra matvaror af folket. Tio gånger årligen gör
han sin rond i byarne, då b varje familj måste gifva honom
något. Vid de större festerna kommer han till hemmen och
håller »maleben» eller bön, och då måste man ge honom minst
25 kopek, några »pyroger» (ett slags pastejer), 10 st. ägg o. s. v.
.1 Patrowka finnas 400 hus, det gör ej så litet. Man må
icke tro, att alt detta gifves godvilligt; nej, ofta måste
hotelser af olika slag användas för att förmå bönderna att gifva.
Det händer, att de fattiga föräldrarne måste gå ifrån presten
med sitt barn odöpt, emedan de ej kunna betala den begärda
summan; men både deras vidskepliga tro på dopets kraft och
verkan samt deras fruktan för de yttre följderna af att
uppskjuta dophandlingen tvinga dem att snart komma tillbaks
och gifva, hvad presten begär. Då de skola vigas, är det ännu
svårare att göra uppskof och på det sättet nödga presten att
nedsätta sina fordringar. I många fall få kontrahenterna
vidkännas en extra utgift: om de t. ex. ej kunna läsa de
före-skrifna bönerna (hvilket ej sällan är fallet), få de punga upp
med en femma till i form af mutor, då alt går bra.
Allra svårast är det att uppskjuta begrafningar. Detta
händer likväl, så att obegrafna lik stundom lemnas i kyrkan
eller vid grafven. Det hände en gång, att liket af en fattig
kvinna lemnades öfver natten i en kyrka, emedan hennes
anhöriga ej hade råd att betala hvad presten fordrade, och
presten vägrade att förrätta begrafningen, innan det anskaffats.
Men kvinnan, som endast var skendöd, vaknade till lif under
natten, bröt upp locket på kistan och kröp ur densamma,
men kunde ej komma ut ur kyrkan utan dog af köld.
Presterna stå vanligen på god fot med ämbetsmännen och
procentarne, till hvilkas led de ej sällan sjelfva höra. Under
hungersnöden är det i de flesta fall alldeles omöjligt för
presterna att erhålla betalning för sina religiösa handlingar, om
icke i form af arbetsförbindelser fråu bönderna. Mycket ofta,
begrafva äfven bönderna sina döda i smyg för att undgå
prestens utpressningsförsök. I Patrowka, och för öfrigt öfver
alt i landet, isynnerhet inom Volgaprovinserna, finnes dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
