Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. På Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådan var vägen, som Herren valde för att draga mig till sig.
du mer jag studerade presterna och jeinförde dem med (.let mönster,
som iir oss gifvet i nya testamentet, ju mer öfvertvgades jag derom,
att de ej voro sanna herdar, som vårda Guds hjord, utan legoherdar,
hvilka lemna fåren till rof åt ulfvarne.
En gång då jag gick på marknaden, fick jag se en tafla, som
förestidde den yttersta domen. Jag tog den i närmare betraktande
och såg en skara människor af alla klasser med presterna och
bisko-parne i spetsen, hvilka alla föras af djefvulcn till afgrunden.1 Jag
blcf slagen af taflans sanning och förskräckt vid tanken på att förgås
med hela denna skara. O111 nätterna drömde jag om verldens
undergång, om den yttersta domen; och jag tyckte mig höra Herrens röst,
sägande till mig: »Gån bort ifrån mig, I förbannade, jag känner eder icke!»
Jag vaknade med förskräckelse, började bedja, men kunde ej finna
frid. Det största hindret bestod utan tvifvel deruti, att min
uppmärksamhet var mera riktad på yttre frågor än på det inre och
väsentliga, t. ex. hvilka helgdagar böra firas, de nytestamentliga eller de
gammaltestamentliga; om omskärelsen är nödvändig för de kristna eller
ieke. Alla dessa frågor drogo uppmärksamheten från mig sjelf och
hindrade mig att inse min egen nöd och rikta min blick på Kristus
och mottaga honom i mitt hjerta till att befria mig från mina
innersta lidanden. Vid denna tid kom en af mina kamrater till vår by,
hvilken hade arbetat ett helt år i provinsens hufvudstad. Han hade
der besökt stundisternas sammankomster, om hvilka sekterister jag ej
hade någon personlig kännedom, men om hvilka jag hade hört de
förskräckligaste rykten, att de voro de mest omoraliska personer. Min
kamrat började vid årets första sammanträffande att tala vid mig om
Kristus; men jag var då så blind i andligt afseende, att jag ej kunde
förstå hvad han sade, fastän jag kände väl Guds ord. Ett
bibelställe gjorde ett mycket djupt intryck på mig, nämligen Gal. 3: 10:
»Ty alla de, som hålla sig till lagens gerningar äro under förbannelse,
ty det är skrifvet: Förbannad vare hvar och en som icke blifver vid
alt det som är skrifvet i lagens bok, så att han håller det!»
Hvar-helst jag befann mig, hvad helst jag gjorde, förföljdes mitt oroliga
hjerta af dessa ord, som ljödo i mina öron: »Förbannad vare hvar
och en o. s. v.» Mitt samvete återkallade i mitt medvetande mina
begångna synder, anklagande mig, och ordet »förbannad» jagade mig
öfver alt. I stället för att ihågkomma Kristi kärlek och hans
försoningsoffer försökte jag att öfvertyga mig, att alt detta ej hade något
värde. Många lärde män säga ju, att det finnes ingen Gud, intet lif
efter detta; men en röst inom mig vitnade om motsatsen. I min själ
1) Denna tafla har utgifvits af de »ortodoxa» presterna för att skrämma
folk för de »gammaltroende», hvilkas prester de på denna tafla låta djefvulen
föra till helvetet. Förf:s anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
