Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. På Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pågick en så förfärlig kamp, att jag var färdig att taga lifvet af mig,
men fruktan för döden höll mig tillbaka. Med särskild flit grep jag
mig nu an med att läsa nya testamentet, oeli min uppmärksamhet
fästes särskilt på Ebr. 10: 1—20.
Jag läste detta ställe om oeli om igen, stannade med eftertanke
vid livarjc ord, oeli dervid vaknade upp i anden. Jag säg i tron pä
den korsfäste, oeli den börda, som tryckte mitt hjerta, föll af. En
outsäglig sällhet fylde frän denna stund min själ, dä jag fick
förvissning om att mina synder voro förlätna för alltid, oeli att Kristi blod
öppnat för mig en fri ingäng till Guds rike. Frän detta ögonblick
blef allting nytt för mig. Jag kände, att jag började lefva. Mitt
förflutna lif tedde sig för mig som en svär dröm. Alting omkring mig,
himlen, jorden, liksom förvandlades. Det skedde med mig säsom med
den blinde mannen: jag erhöll min andliga syn; oeli livad som nu
öppnade sig för min blick hänryckte mig. Ordet »förbannad»
förföljde mig ej mera; utan följande ord ljödo i stället för mina öron:
»Deras synder och deras öfverträdelser skall jag icke mer komma ihäg».
Mina föräldrar och alla mina grannar fingo snart veta om den
förändring, som egt rum med mig, och hän och begabberi riktades
mot mig från alla håll. Isynnerhet blefvo presterna uppbragta på mig,
emedan jag blef en lefvande förebråelse mot dem. Jag begagnade
mig af min gamla vänskap med dem och besökte dem, icke för att
öfverlemna mig åt dryckenskap utan för att bringa dem till
sjelf-kännedom. Men i stället för att utöfva en gyusam verkan på dem,
retade mina förmaningar dem till den grad, att det var nära deran,
att de hade lyckats få mig förvisad till straffarbete. Men Herren, till
hvilken jag alltid såg och fortfarande ser efter hjelp, frälste mig från
deras onda anslag och stälde det så, att jag nu har möjlighet att
öppet förkunna Guds ord i de omkringliggande byarne. Af sin stora
barmhertighet drog han flera tiotal själar till sig genom mig, och jag
erfar alltid hans kärlek till mig, ovärdige syndare. Ehuru jag är
fattig, har jag likväl aldrig lidit af hunger, ty Herren har alltid uppfylt
alla mina behof.
Sådan är i korta drag min lefnadshistoria. Jag skulle önska få
höra eder lefnadshistoria; men beklagligt vis närmar sig båten den
plats, der jag skall stiga utaf. — Adjö! Jag är mycket glad att så
oväntadt hafva träffat en syster i anden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
