Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Från Kasan till Petersburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, infunne sig tvonnc polismän. »Nu iir det slut», sade do
till föreståndarinnorna och bolalldo dem att uppsätta ett
till-kännagifvando på dörren, att folkköket var stängdt. Men dessa
vägrade, förklarande, att polisen fick sjolf skrilva och säga,
att den hade stängt folkköket. Polisen anslog då på dörren
endast, att lokalen var stängd.
Följando dag höllo extra polismän vakt vid hvarje
gatu-hörn i närheten af det stängda folkköket, och de hundratals
fattiga, som dagligen stillat sin hunger derstädes, och intet
ondt anande äfven nu kommo att äta sig mätta såsom förr,
fingo ej ens närma sig lokalen. — Detta skedde i Petersburg
på yrkande af »Den Heliga Synodens» gcncralprokurator
Pobe-davostseff och under tsarens ögon — hungeråret 1802!....
Jag besökte den med stora kostnader uppförda präktiga
inrättningen, som omgifves af en lummig park. Den var fortfarande
stängd, under det att krogar stodo öppna altomkring — men
de voro försedda med helgonbilder! Endast barnhemmet
fortfar. Polisen hade varit der och frågat föreståndarinnorna,
hvarför de ej hade helgonbilder i rummen eller kors på
barnens hals. Vid ett tillfälle, då barnen skulle spisa, och en af
föreståndarinnorna höll på att nedkalla Guds välsignelse öfver
måltiden, infann sig en prest och förebrådde henne för att
hon ej lärde barnen göra korstecknet o. s. v.
Det hade beslutats i de högsta kyrkliga kretsarne att
stänga äfven barnhemmet, men på en hög ämbetsmans
allvarliga föreställningar hade detta beslut ej verkstälts — ännu.
Ur mina dagboksanteckningar från Petersburg må
ytterligare följande återgifvas:
Hörde en gammal gumma berätta om sin pilgrimsfärd till
Jerusalem för många år tillbaks. Hon hade varit förfärligt
sjösjuk på Medelhafvet, hvarunder hon fåfängt anropat vår
herre och alla helgon. Hon blef då ännu mera förtviflad
öfver sina synder och beslöt göra sitt yttersta för att vinna
Guds ynnest. Hon vandrade då i brännande hetta till Jordan,
i hvars heliga vatten hon döpte sig sjelf tre gånger för att
aftvå sina synder. Hon hade nu kommit på andra tankar om
sättet att vinna rening från sina synder.
Träffade en godsegare från Voronesch, som meddelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
