Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Bland Stundister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alt hvad som är här — möbler, skåp, geografiska kartor o. s. v. —
har han köpt», svarade gubben.
Till venster på väggen hängde 6 ypperliga kartor midt emot en
tabellarisk illustration af människoraserna och bakom bänkarna en
naturvetenskaplig atlas och en liten jordglob. Till sitt yttre liknade
skolan i allmänhet en af de lägre klasserna i ett gymnasium, hvilket
mycket angenämt öfverraskade mig, i betraktande af hvad jag var van
att se.
Då jag lemnade skolan, styrde jag mina steg till mitt logis, der
jag ej beräknade träffa någon hemma, men det blef tvertom. Värden
och värdinnan, sönerna och deras hustrur voro visserligen icke hemma,
men i den lilla trädgården satt en ung flicka, värdfolkets dotter,
sysselsatt med att sy. Det var en verklig typ för en lillrysk skönhet.
Det hvita ansigtet med de röda kinderna upplifvades af svarta,
strålande, mycket intelligenta ögon; en lång, tjock fläta, i hvilken ett rödt
band var inflätadt, räckte nästan till marken. Hon var klädd i den
vackra lillryska nationaldräkten, hvilken utomordentligt prydde denna
landtliga skönhet. Hon var förmodligen familjens älsklingsbarn. När
jag kom in på gården, ämnade jag gå till mitt rum, då jag plötsligt
hörde en röst från trädgården, som frågade: »Behagar ni dricka té?»
»Med nöje», svarade jag, emedan jag verkligen var hungrig, ty jag
gick ut tidigt på morgonen. — Om några minuter uppenbarade sig
på det lilla bordet, som stod framför en träbänk, den muntert
kokande samovaren, hvetbröd, smör och tjock grädde. Jag började att
med aptit dricka té och rådde Domacha att följa exemplet.
Jag blef snart god vän med Domacha. Hon började spörja mig
om Petersburg, Moskwa och andra städer och öfverraskade mig så
med sina kunskaper, att jag frågade henne: »Har ni lärt känna alt
detta af resandes berättelser?» »Nej, jag har läst derom i de
böcker, som vår lärarinna gifver mig.» — »Har ni en bra lärarinna?»
»Mycket bra, mycket snäll och ovanligt lärd: hon vet alt hvad man
frågar henne om», svarade flickan med hänförelse. Under det vi
samspråkade på detta sätt, ledde jag slutligen samtalet in på det
ämne, som mest intresserade mig — stundismen. Flickan ville till
en början ej inlåta sig på detta ämne utan svarade undvikande, men
sade slutligen: »Det är sant, att hela var familj och hälften af
invånarne i Ljubomirka äro stundister.» — »Men är ni inte en
ämbetsman?» frågade hon plötsligt.
Jag skyndade att försäkra henne, att jag sporde henne endast
af nyfikenhet och förklarade för henne det verkliga ändamålet med
min resa (att studera yrkes- och slöjdväsendet bland bönderna i
södra Ryssland), hvilket hon tydligen trodde, emedan hon började visa
mig mera förtroende.
»Ser ni, jag kan icke förklara för eder, hvarför min far och
stundisterna i allmänhet afföllo från kyrkan och gingo öfver till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
