Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Bland Stundister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemna kommunen och sluta sig till någon annan sekt eller återgå till
kyrkan, lemna vi honom frihet och hämnas icke på honom. Vi
hylla fullkomlig religionsfrihet. Vi erkänna inga helgdagar utom
söndagen. Somliga stundister fira dessutom ännu af gammal vana några
andra helgdagar.» »Förföljer icke polisen eder sekt?» »Jo, mycket
svårt», svarade Domacha. »I början, då stundismen uppträdde, voro
förföljelserna särdeles grymma. Stundisterna arresterades, man gjorde
husvisitationer hos dem; man kastade dem i fängelse, dömde och t. o. m.
förvisade dem till Sibirien. Men sedermera blef det litet friare, och
vi började redan andas litet lättare, då den gamla förföljelsen ånyo
bröt ut, i synnerhet då upprorsförsök inträffade i stora städer, och
socialisterna började förökas. Det skulle ej vara så svårt för oss,
om vi vore kvitt uriadnikerna: de lemna oss ingen lefvandes ro.
En uriadnik arresterade en gång en socialist i en by, befolkad endast
af stundister, och från den tiden kalla ortens myndigheter oss för
socialister och hota att utrota oss från verlden; men vi äro långt
ifrån att vara socialister: grunden, på hvilken vårt samfund är bygdt,
är religiös; under det att socialisterna förneka all religion.
Myndigheterna veta förresten bättre: de se bättre», sade Domacha ironiskt
och bad mig att icke berätta för någon hvad hon meddelat.
Vid åttatiden på kvällen kom värdfolket hem. Gumman med
sin sonhustru började sköta boskapen, mjölka korna, instänga fåren,
och snart gjorde de eld i ugnen. Värden tillika med äldste sonen
sysslade med hästarne. För att icke genera dem gick jag och satte
mig bland buskarne i trädgården, hvarifrån jag lätt kunde observera
alt hvad som tilldrog sig inne på gården utan att sjelf bemärkas.
Snart gnisslade det i gångjärnen på portdörren, och män och kvinnor
började en och en komma in i stugan. På en half timme räknade
jag 57 stycken. Det var tid för mig att gå in; jag styrde mina steg
till samlingsrummet, hvilket låg t. v. från förstugan. Det var ett
stort rum, snyggt och högt. Efter väggarne stodo långa bänkar
ordnade i tvenne rader. Till höger sutto männen och till venster
kvinnorna. Midt emot dörren stod ett litet bord, betäckt med en hvit
duk, på hvilket lågo ett nya testamente och en liten svart bok. Vid
detta bord satt värden, och midt emot honom en liten kraftigt bygd
bonde med rödt bockskägg. Min närvaro tycktes störa dem, men
ingen af dem uttryckte sitt missnöje, och männen till och med
makade åt sig för att gifva mig plats på första bänken. Det blef tyst.
Värden, hvilken tjenstgjorde som äldste, höll en bön ex tempore af
ungefär följande innehåll: »Herre, upplys och led främlingen på den
rätta vägen. Gif honom nåd att rätt förstå vår lära. Om han har
något ondt uppsåt emot dina trogna tjenare, bevara oss då för all
fara, som kunde uppstå deraf. Bröder, låtom oss bedja, att Guds
nåd må hvila öfver honom.» Derpå sjöngo de alla gemensamt en
lång sång, som liknade en psalm. Derefter uppläste han bergspredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
