Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Bönderna och deras vårdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben liadc redan liinge legat sjuk, och man brydde sig ej mera
om honom. Då han hörde vara röster, reste han sig upp,
framstönade någonting och lade sig på nytt. Dagen förut hadc de eldat med
gödsel, utsatts för os och hade ännu ej hunnit komma sig.
Kort efter min ankomst inträdde en ung bondkvinna, gummans
dotter, som med sin familj bodde vid andra ändan af hyn. Ilon
kom för att besöka sin mor. Då hon fick se 111ig, utbrast hon i
klagan öfver sin nöd. Hennes familj led också hrist på ved och bränsle.
»Jag kom hit för att flytta dem till mig. Ilär kunna de icke lefva.
— Men livilket lif väntar oss icke! Gud hjelpe! dag har sjelf sju
stycken barn. Vår stuga är mindre än den här, men den är af trä:
när den är omsluten af snö på alla sidor, är den varmare, men här
är det odrägligt.»
Jag gillade hennes plan och lofvade lijelpa henne med bränsle.
Det var en familj, som höll på att göra slut på sina sista tillgångar.
Vi hafva många sådana familjer. Vi äro derför tvungna att följa
denna metod och sammantränga 2 å 3 familjer i en stuga, och en
sådan stuga förse vi med bränsle. Det skulle ej räcka till för alla,
men vi hafva ej mod att uppmana familjerna att på detta sätt
sammansluta sig. Detta sammangyttrande, denna trängsel och förskämda
luft äro så förskräckliga, att man omöjligt kan sträfva efter eller
förorda en dylik sammanslutning af familjer. Den erbjuder endast en
fördel: mindre fara för att frysa ihjel.
»Vi måste flytta i dag med detsamma, ty i morgon reser min
man bort», började den unga bondkvinnan mana på de gamla, under
det hon stoppade något i en säck. — »ITvart skall han resa?» —
»Till volost (bykretsens hufvudort).» — »Ilvarför?» — »Stanavoj
(bypolisen) kommer dit för att upptaga skatterna.» — »Ilvarför skall
då din man resa dit?» — »Man drifverMhop dem allesammans ifrån
hela bykretsen — alla som ega en jordlapp.» Jag trodde henne icke
och begrep ej gummans osammanhängande prat utan gick till stnrosten.
Han hörde till »invånarne», d. v. s. lian hade en ko och tva hästar
och ansågs derför såsom »bofast» och behöfde ej gå omkring och
skaffa sig arbete, något som hör mer och mer till sällsynthcterna nu
för tiden. Men han hade en stor familj, och hans ställning var icke
afundsvärd. Ilan hadc tjenat som soldat. På min fråga, om det var
sant, att man dref ihop dem alla till volost, svarade han: »Jo, så är
det, ers välborenhet», men icke heller han kunde nöjaktigt förklara,
huru det hängde ihop med denna sak. Han visste endast, att alla
fått befallning att infinna sig kl. 8 på f. m. i bykretsens ämbetslokal
samt att stanavoj och kanhända sjelf va ispravniken (polischefen) skulle
komma dit.
Då jag lemnade starosten, var det lika ljust som på dagen. Det
hade klarnat upp. Kölden hade tilltagit, och den silfverglänsande
månen göt sitt bleka sken öfver snöhöljda kullar och dalar. Jag styrde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
