Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Bönderna och deras vårdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina steg hemåt. Snön knarrade under fotterna med ett skrikande
ljud. Kfter att liafva gått öfver Don och beträd t min egen
strand, viinde jag mig om och kastade ånyo mina blickar på den
vackra byn. Den såg ännu vackrare ut i det glänsande månskenet,
dag erinrade mig hypolisens befallning rörande sammanträdet följande
morgon och beslöt att begifva mig dit för att se utgången af denna
sammankomst.
Följande dag ämnade jag begifva mig i väg sa tidigt som
möjligt för att hinna fram till förhandlingarnas början, men några
göro-mål hindrade mig, så att jag kom först senare i väg. Alla hade fått
befallning att infinna sig kl. 8. Jag reste hemifrån i hopp om att
nå dit kl. 11 och var orolig vid tanken på, att jag skulle komma
for sent. Kölden var ännu skarpare. Jag kom in till byn, der
bykretsens ämbetsverk är beläget, och min uppmärksamhet fästes genast
på den stora folkskockningen. Vid flera stugor stodo tiotals
bond-slädar med hästarne frånspända, meu icke afselade. Ilästarne stodo
med nedhängande hufvuden, under det de stundom skälfde till öfver
hela kroppen. Somliga stodo och tuggade på en liten halmtapp, som
kastats åt dem, andra hade icke ens detta tarfliga foder; och slädarne
voro tomma, endast i några få låg litet torrt löf på botten.
Bönderna stodo i sammanträngda grupper på gatan. Byns invånare
mot-togo ogerna gäster i sina stugor.
Jag hade för en kort tid sedan besökt denna by och undersökt
familjernas tillstånd. Jag kände väl till dessa fuktiga och kalla stugors
inre — den allmänna vintertypen för stugor i våra trakter, ålan är
mycket rädd om värmen, och icke många vilja låna ut sin stuga åt
främmande människor. Endast de som hade slägtingar fingo logis.
Då jag for förbi bondgrupperna, såg jag bekanta ansigten. Denna
bvkrets var mig mycket väl bekant. Jag hade besökt hvarje by och
i somliga byar varit i nästan hvarje stuga, och livarje bekant ansigte
påminde om något särskildt lidande, någon särskild nöd, under hvilka
jag hade lärt känna dem. Denna bykrets var en af de fattigaste i
hela distriktet.
Af misstag hade detta distrikt blifvit räknadt till dem, som fått
god skörd, och tre bykretsar inom detsamma, hvilka hade lidit af
missväxt mer än i fjol, vägrades undsättningslån, och redan nu fordrar
man, att de skola betala det undsättningslån, som de erhöllo i fjol,
och upptar skatt af dem . . .
Jag nalkades ämbetsverkets lokal. Af ven der trängdes bönder,
och der fans ännu flera slädar med ömkliga hästar och sorgsna bönder.
Jag inträdde i ämbetsverket. I förstugan och inne i sjelfva
sessionssalen trängdes likaledes bönder Jag trängde mig fram till bordet;
der sutto ortens myndigheter — starshina eller bykretsäldsten samt
pisar eller byskrifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
