Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Bönderna och deras vårdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ilar sianavoj icke kommit ännu?» frågar ja fr. — a Icke iinnu»,
svarade slarskina, en kortväxt bonde, kliidd i en bondrock af kläde,
med glest, mörkt här hängande ned fran hjes>an och ett oroligt,
fegt och på samma gång envist uttryck i an4gtet. Ilans små,
mörka ögon sökte min blick, och tonen i hans röst lämpade sig efter
min blick, vexlande frän uttryck af rädsla till lismande kryperi, från
den djupaste ödmjukhet till hcrsklystnad och medvetande af sin egen
makt. Skrifvarcn, en ung man, klädd i ett slags jacka, hade ett
an-sigt,suttryck af skepticism blandadt med rutinmessig noggrannhet. —
»Mvar är då sianavoj?» — »1 grannbyn. Det berättas, att en
gammal gumma har frusit ilijcl der, sé att liket har hindrat honom»,
svarade slarshina. dag lemnade ämbctslokalcn efter att hafva gifvit
order, att man skulle sända efter mig, då sianavoj skulle komma, och
for till ett mirgränsande sjukhus, hvarest bodde en bekant
distriktläkare, för att värma mig der.
Under färden genom byn tittade jag in i flera stugor, dit jag
hade ärende. Sedan tillbragte jag ett par timmar hos doktorn,
väntande på bud, men det kom icke.
Jag begaf mig då ånyo till ämbetsverket. Det var kl. 4, och
polischefen hadc ännu icke kommit. Hungrande och frusna människor
stodo ute på gatan likasom på morgonen. Det hade bildats större
grupper framför krogarnc. IIvad söpo de väl upp der? Sitt sista
får? Pantsatte sin blifvande skörd? Jag vet icke. Kölden och
hungern hade tvingat dem taga sin tillflykt till detta gift. Vi fa ej
döma dem ... Jag närmade mig en af grupperna. Jag omgafs
genast af en hop folk. — »Har han icke kommit ännu?» frågade jag.
— »Nej, och vi veta icke heller, när han kommer.»
Det var smärtsamt att se på dessa människor. IIvarför hadc de
samlats hit på morgonen? Jag begaf mig ånyo till ämbetsverket.
Siar skina satt nu som förr framför ett litet bord. Omkring bordet
trängdes folket. — »När kommer sianavoj?» — »Jag kan icke veta
det. Någonting har hindrat honom » Hans uttryck var ännu mera
fruktande och oroligt. — »Hvarför upplöser ni icke sammanträdet?»
— »Jag kan icke göra det. Ilan kan komma hvilken stund som
helst.» — »ålen vi ha ju redan natten in på oss. Ilvad skall då
sianavoj göra här?» — »Det vet jag icke, men jag har ej rättighet
att låta folket gå.»
Jag rådde likväl star skina att upplösa sammankomsten och begaf
mig på väg hem. Då jag hade färdats ett litet stycke, såg jag langa
rader af slädar och människor, som lemuade byn. Staiskina hade
tydligen upplöst sammanträdet.
Sedermera fick jag veta, att starsliina k va rhallit slaroslerna, och
att polischefen ankommit kl. 7 pa kvällen, och att han pa det
strängaste befalt att indrifva skatterna under hotelse att sälja böndernas
sista tillhörigheter och rest derifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
