Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om tvångsköp genomdrefs har staten inköpt 166
egendomar om tillhopa 400,000 hektar till ett medelpris
af ej fullt 200 kr. per hektar.
Af dessa egendomar ha åter 350,000 hektar
öfverlå-tits till 3,865 arrendatorer, af hvilka 3,504 tagit jorden
på arrende under 999 år. Den årliga
arrendeinkomsten af dessa egendomar jemte på dem nedlagda
kostnader motsvarar högst 4 %.
Staten har alltså utlagt kapitalet utan att
någonsin kunna återfå det, samt åtagit sig risken för all
framtid mot ej fullt 4 % årsränta å penningarna.
Detta är icke statshushållning. Det är utslaget
af en genomförd förföljelse mot de »rike godsägarne».
Ej heller förråda dessa siffror någon »kolossal
efterfrågan» på jorden; de kunna snarare tydas såsom ett
»kolossalt» begär hos den enskilde att blifva af med
den redan ägda.
På Nya Zeeland råder ingalunda någon jordbrist.
Kronan besitter ännu minst 6 millioner hektar land,
som ligger till intet gagn. Här förefinnes alltså ett
rikt fält för den enskilda företagsamheten. Men på
denna klipper regeringen afsiktligt vingarna.
Jordbruket får ej gå framåt på andra vägar än de staten
anvisar. Och utvecklingen blifver därefter.
Men naturligtvis bar det utvecklats åt vissa håll.
Detta har dock icke skett genom lagstiftningens bistånd
utan genom den tekniska utveckling, som sedan 1890
ägt rum utom Nya Zeeland, men för detta land varit
utomordentligt gynnsam. Detta gäller isynnerhet
förbättringen af sjöfartsförbindelserna och af
kylrumsanord-ningarna i fartygen och i hamnarne.
Redan 1891 exporterades fruset kött till ett värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
