Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Vår hjälte finner att kryssningen ej är så trevlig som han föreställt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 161 -
Jack svarade icke, men kände sitt sinne litet
lättat av Mestys tröstegrunder.
De tre karlarnas förskräckliga slut tycktes ha
gjort ett djupt intryck på deras kamrater; de gingo
bort från stranden med hängande huvud och
långsamma steg. Man såg dem nu sysselsatta med att
genomsöka ön, förmodligen för att finna vatten, som
de väl behövde. Vid middagstiden återvände de
till tältet och voro innan kort helt och hållet
berusade, stojade och dansade liksom dagen förut. Mot
aftonen kommo de ned till stranden mitt emot
skeppet, var och en bärande i handen en bägare, vars
innehåll de kastade upp i luften för att visa,
att de funnit vatten; de hojtade och gapskrattade,
förnyade sina orgier, som fortsattes till midnatt, då
de åter voro redlösa.
Nästa dag hade Jack hämtat sig från den
skakning, han erfarit vid åsynen av slupstyrarens död,
och bad Mesty komma ned i kajutan, ty han ville
rådgöra med honom.
- Hur skall detta sluta, Mesty?
- Hor manar ni, massa? Slota här ällär slota
ombord på Harpy.
- Det tyckes icke vara mycket sannolikt, att vi
komma tillbaka till Harpy; vi äro vid en obebodd
ö, jag hoppas åtminstone det, men hur skall detta
sluta?
- Massa Easy, antag, jag vill dat, gör jag dat;
män jag icke vara angälägen därom.
- Vad menar ni, Mesty?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
