Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Vår hjälte finner att kryssningen ej är så trevlig som han föreställt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 162 -
- Massa Easy, ni vill göra än kryssning; dat
vill jag också; sädan dat blivit mytäri, ni gänast vill
gå tillbaka; män, vid alla mäktar, dat vill icke jag.
Tror ni jag vara angälägen sköra kittlar, koka ärter
på korvätten. Nä j, massa Easy, komme mytäri älläf
vad som hälst, män jag var än gång prins i äget
land, svarade Mesty, höjande stämman vid de sista
orden.
- Ni måste en dag berätta mig er historia. Men
låtom oss nu tänka på frågan. Hur skola vi få slut
på myteriet?
- Antag, jag går i land, sädan dä alla äro
drockna, slår opp vinfaten, och i morgon allt
bort-ronnit dä nyktra bädja om förlåtelse ... vi taga dem
ombord, kasta bort alla vapän, utom ära och mina;
vill jost sädan sä något mytäri. . . Män jag bryr
mig aj därom.
- Det var en god plan, Mesty; varför bryr ni
er då ej om den?
- Ämädan jag icke vara angälägen att riskära
att gå i land för att sköra kittlar, laga mat; jag
mycket lycklig här, massa, sade Mesty sorglöst.
- Jag är mycket olycklig; men, hur som helst,
jag är i ert våld, Mesty, och jag måste underkasta
mig er.
- Vad säger ni, massa Easy - ni ondärkasta
är mig? Näj, massa; när ni var som offcär på
Harpy, ni talade mäd mig som än vän och
bähand-lade mig aj som än nägärhond. Massa Easy, jag
känner, vad jag är, fortfor Mesty, läggande handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
