Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Ödets växlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 236 -
gift sig med en spansk adelsman, och att de, innan
kriget mellan Spanien och England brutit ut, farit
över dit med alla sina barn för att besöka henne. Då
de skulle vända tillbaka, led hennes dotter Agnese,
som då ännu var ett barn, av en långvarig sjukdom,
varför de ansågo rådligast att hon stannade kvar hos
sin tant, som också hade en liten dotter av ungefär
Agneses ålder; de uppfostrades tillsammans i ett
kloster i närheten av Tarragona, och det är blott två
månader, sedan hon kom tillbaka. Hon hade med
knapp nöd undkommit hem, enär det skepp, varpå
hennes onkel, tant, kusiner och hon själv befunno
sig, på överresan från Genova, om natten blivit taget
av engelsmännen; men officern, som varit en mycket
artig ung man, hade nästa dag låtit dem fortsätta sin
resa och till och med tillåtit dem att medtaga alla
sina tillhörigheter.
- Aha, tänkte Jack, jag tyckte väl, att jag sett
det där ansiktet förr en gång! Det är alltså en av de
unga flickorna i kajutvrån.
Under moderns berättelse hade donna Agnese
hållit sig avsides och då och då plockat en blomma
utan att lägga märke till det, som sades:
Hon kom nu bort till dem, och Jack tilltalade
henne med sin vanliga artighet.
- Jag skäms verkligen, donna Agnese för att visa
mig för er i dessa trasiga kläder, men klipporna på
era kuster hysa intet förbarmande för personen.
- Vi äro er allt för mycken tack skyldiga, signor,
för att fästa oss vid sådana obetydligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
