Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jack och Ned råka illa ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 251 -
Jack å sin sida fann, att hon var den sötaste och
älskligaste flicka han någonsin sett. Efter fjorton
dagars förlopp togo våra kadetter avsked, väl
försedda med rekommendationsbrev till flera av de
förnämsta familjerna i Palermo, och satte sig upp på
två små nätta mulåsnor. Den gamla signoran kysste
dem båda och den gamle signoren överhopade dem
med välsignelser; donna Agneses läppar darrade, då
hon sade dem farväl; och då de voro borta, gick hon
upp på sitt rum och grät. Jack var också ovanligt
allvarsam, och hans öga fuktades vid tanken på
skilsmässan från Agnese. Ingen av dem visste iförrän i
avskedsstunden, huru innerligt deras hjärtan voro
förenade. Under den första fjärdedelstimmen följde
våra två kadetter tysta sina vägvisare. Jack ville helst
vara ostörd med sina tankar och Gascon märkte det.
- Hör du, Jack, sade slutligen Gascon, hade jag
såsom ni ständigt varit i sällskap med och varit
älskad av den unga flickan, skulle jag aldrig kunnat
skilja mig från henne.
- Älskad av henne! utropade Jack. Vad
kommer er att tro det?
- Att så är förhållandet har jag sett; hon levde
blott i er närhet. När ni var frånvarande, talade hon
icke ett ord, utan satt som en sjuk markatta, men så
fort ni kom tillbaka, blev allt liv och glädje igen.
- Jag trodde ej, att man alltid var melankolisk,
då man var förälskad, anmärkte Jack.
- Jo, då den älskande är frånvarande.
- Eftersom jag är frånvarande och är högst me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
