Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jack och Ned råka illa ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 252 -
lankolisk till sinnes; måste jag således, enligt er lära,
vara förälskad utan att veta det?
- Det kan jag verkligen icke säga, Jack, ty jag
har aldrig varit kär, fastän jag sett många andra
galna. Men min tid kommer väl också, tänker jag;
man påstår ju, att en viss kvinna är skapad för varje
karl, om han blott kan finna henne. Efter vad jag
tror, har ni nu funnit er, Jack, och jag kan våga mitt
liv på, att hon gråter i detta ögonblick.
- Tror ni det, Ned? Låtom oss då vända om;
stackars lilla Agnese! Låtom oss vända tillbaka; jag
känner, att jag älskar henne, och måste säga henne
det.
- Åh, nu är det för sent. Det skulle ni ha sagt,
då ni gick med henne i trädgården.
- Ja, men då visste jag det ju icke, Ned. Men,
såsom ni säger det, vore det tokigt att vända om,
vill jag skriva till henne från Palermo.
Sent på aftonen anlände våra äventyrare till
Palermo. Så snart de inlogerat sig på ett hotell, satte
Gascon sig ned att i bägges namn skriva ett brev till
don Rebiera, vari han hjärtligt tackade för hans stora
godhet, underrättande honom, att han lyckligen
ankommit till sin bestämmelseort, och yttrade den
förhoppningen, att snart åter få sammanträffa med
honom och hans familj. Därpå skrev Jack på spanska
ett brev till Agnese, vari han bedyrade, att varken
tid, rum, vatten, vind, himmel, jord, chef, sekond,
far eller mor, ja, icke en gång döden skulle hindra
honom från att med det första komma tillbaka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
