Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Mesty gör sig förtjänt av namnet Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 428 -
ansikte. Agnese gav till ett rop, och alla sprungo
upp från sina stolar vid denna oväntade syn. Mesty
visade sina tänder och en uppsyn, som tillkännagav,
att han hade något att omtala.
- Var är munken, Mesty? frågade Esay.
- Först stänga dörren, massa, sädan bärätta allt.
Sedan han iakttagit denna försiktighet, avkastade
han munkkåpan och visade sig i sina egna kläder
med penningepåsen om livet.
- Massa Easy, dat är en lång historia, därför
ville jag börja från början.
- Utan tvivel är det riktigast, svarade Jack, men
stanna, då jag håller upp fingret, på det att jag må
kunna översätta historien för den unga damen och
don Filippo.
- Ja, massa. Monken och jag rädo bort på
molåsnorna, så snart dat blivit mörkt Han lät mig
taga dä tösen piastär, och vi rädo ut genom staden,
oppför bärg och nädför bärg; månen gick upp, och
vi rädo tätt brädvid varandra; han sade aldrig ett
ord, och jag häller inta; klockan var omkring två
på morgonen, vi höllo otanför ätt hos och stannade
där till klockan åtta, och så rädo vi hala där dagen
oppför bärg, vilade blott än gång och åto litet bröd
samt drocko litat vin. Så kom dän andra natten,
och så stannade vi igän, och folk bogade sig djopt
för honom; än kvinna kom mäd än kanin till sopé.
Jag gick till kokat, kvinnan kokade mat, som
lok-tade mycket gott, satte på bordet ätt stort stycke
svart bröd och lök samt täcknade åt mig att äta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
