Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Mesty gör sig förtjänt av namnet Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 429 -
gott nog till svart man, då monken får kanin. Jag
sade därför till mig själv, stopp litat, skall monken
hava hala kaninen, skall han hava polvrät mäd, och
då kvinnan gick äfter ätt fat att lägga maten på,
tog jag polvär och lade dat i grytan, och så satte
jag mig näd igen och åt svart bröd, som hon sade
vara gott nog åt svart man. Hon rörde ännu en
gång om maten, och så kom dän på fatet och in till
monken. Dat smakade så gott, att han åt opp
alltsammans. Så drack han än häl flaska vin och låt
lada fram molåsnorna samt lade handen på
kvinnans hovod, ty så bätalade han maten. Månen
skän klart, och vi rädo ständigt oppför bärg, och
då klockan var två, stag han av molåsnan, satte sig
näd på klippan och höll sig för magen. Han vräd
sig och våndades än halv timma samt såg på mig,
som om han ville säga: "Do svarte skork har do
gjort dätta?" Ty han konde icke tala, och så tog
jag pappäret till polvär och visade honom och
gjorde täcken, att han ätit dat. Han såg åtar på mig,
jag skrattade, och han var död. Jag tänkte no över,
vad jag skolie göra, och bäslöt att dölja liket och
taga hans kåpa; jag tog då kåpan och klädärna av
honom, han hade ickä mycket, bar bort liket till än
rämna i bärget, kastade honom näd i klyftan och
stora klippstycken äfter honom, så att han ickä
syn tas längre; sädan tog jag dä två molåsnorna och
förde dän andra mäd mig till än skog, där jag
avtog sadel och bätsel samt släppte den. Sädan räv
jag alla klädärna i stycken, gömde än bit här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
