Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Mesty gör sig förtjänt av namnet Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand för hans mon, män han gjorde intet boller; han
vräd sig litet och såg opp; så tog jag kaposchongen
från hovodet och visade honörn mitt svarta ansikte,
och han såg och ville ropa, men jag gjorde slöt
därpå, ty min kniv gick näd igen och nu är han död
och stom som än fisk.
- Detta måste vi omtala för don Filippo, sade
Gascon.
- Don Silvio död! Mesty, vi äro för alltid era
gäldenärer, ty min far kunde aldrig vara säker, så
länge han levde. Låt honom fortsätta.
Mesty berättade vidare: Sädan jag stockit
kniven i honom, låg jag stilla i tio minuter, tog påsen
med piastär och kände överallt på honom, fann hans
pistoler och pänningpong, som jag har här,
alltsammans gold. Jag såg mig om, ingen bläv mig varse,
jag kröp bort till trädet igän och ställde mig; så
kom än man av vakten och såg äfter mig, män han
trodde allt gott och väl och gick sin väg. Jag
väntade än stond och kröp sädan, till dass jag var långt
borta, då jag lade till bänen och sprang allt, vad
jag konde, till dass dagen inbröt; jag lade mig
ot-tröttad i än boske, där jag bläv hala dagen, och så
gav jag mig av på hitvägen, ty jag kände till dän.
Jag åt ickä på än dag och natt och kom till hoset,
stag in och såg kvinnan. Jag konde icke tala mäd
hanne, så tog jag mig mat och ville gå. Hon bläv
ond och gjorde fasligt späktakel; jag drog ondan
kaposchongen och visade mitt svarta ansikte och
mina vita tänder; hon skräk och trodde, jag var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
