Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Mesty gör sig förtjänt av namnet Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 430 -
än bit där samt sadeln och bätslet mällan boskarna.
Allt väl, sade jag, tog monkkåpan, dolde mitt
ansikte, stag opp på åsnan och rad bort. Jag rad i
två mil, månen gick näd, allt var mörkt, då kommo
fam, sax man, fattade bätslet, och som dä alla hade
vapän, så gjorde jag ingenting. Dä talade till mig,
jag svarade ickä och visade aldrig mitt ansikte. Dä
fonno snart piastär, och förde mig gänom skogen.
Vi kommo till än stor al d i skogen, mycket folk
låg där, några åto och andra drocko. Dä drogo
näd mig or sadeln, jag höll näd hovodet och armarna
i kors som än riktig monk. Dä förde mig bort till
än man och visade fram piastärna. Jag snäglade på
honom genom kaposchongen och kände igen dän
fördömde galärskorken, don Silvio.
- Han! utropade Jack.
- Vad säger han om don Silvio? frågade don
Filippo.
Berättelsen blev nu åter översatt.
- Dä förde mig bort, fortfor Mesty, omkring
trättio famnar, bondo mig vid ätt träd och läto mig
stå, onder dat att dä drocko och voro lostiga, män
bjödo mig intet. Då jag icke hade något annat att
bita i, bät jag i tågen och bät sönder däm och stod
så i två timmar, till dass alla lagt sig och allt var
lognt. Då alla sovo djupt, tog jag min kniv och
kröp på magen till dass jag kom längs sidan av don
Silvio. Han låg och sov tongt mäd dä tosän piastär
onder hovodet. Jag såg mig om, allt väl, och stack
min kniv rätt in i hans hjärta, hållande min andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
