- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
111

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Belöning och försoning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nu har jag funnit sjön, Erik! — ropade Tom
slutligen glad. — Du har rätt: en kal, spetsig klippa
betecknar dess utmynnande i kanalen, af hvilken jag
endast förmår urskilja en här och där i aftonsolen
blänkande strimma.

— Gud vare lof! — svarade Erik. — Och hvilken
riktning måste vi taga för att komma till sjön? —
Sträck ut din arm och vänta, till dess jag har rätta
riktningen.

— Vi kunna bibehålla den riktning, vi hittills
haft, Erik! Endast rakt framåt! Jag ser bakom mig
vårt fartyg, framför mig sjön och befinner mig midt
emellan båda.

— Tack, käre Tom, och kom nu ner! För i dag
hafva vi uträttat tillräckligt.

Då Tom åter kommit ned, begåfvo sig de båda
unga vännerna tillbaka till fartyget och träffade där
sina förberedelser för natten, innan mörkret skulle
öfverraska dem. De fångade ett par väldiga krabbor,
kokade upp vatten och beredde dem till aftonmåltid.
Därpå spände de ut ett sunsegel öfver däcket, emedan
de för större säkerhets skull icke ville begifva sig in
i kajutan och sträckte nu för första gången på länge ut
sig till en ostörd hvila. Vind och sjögång märktes icke
inne i deras lugna ankarplats, de laddade gevären lågo
bredvid dem och den vaksamme Caro skulle vid första
skymt af fara ha varnat dem med sitt skall.

Först den uppgående solen väckte de genom
senaste veckans mödor hårdt medtagna unga männen,
som genom den ostörda hvilan nu åter kände sig
fullkomligt kraftiga.

— I dag måste vi åter handla raskt, Tom, —
sade Erik, i det han räckte sin vän handen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free