- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
112

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Belöning och försoning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

morgonhälsning, — ty genom ringaste uppskof kan lätt
alltsammans gå om intet. Vi måste därför förutom
vapen och yxor äfven taga något mat med oss, så
att hungern ej i förtid tvingar oss att afbryta arbetet.

— Hvad skall jag packa in, Erik?

— Tag af det kokta, salta köttet och något
skeppsskorpor. Glöm icke heller Caro, och fördela
alltsammans i två påsar, som vi taga på ryggen. Det
ypperligaste dricksvatten finna vi i en bäck, som
utmynnar i sjön.

— Gudskelof, att det finns vatten, ty vårt förråd
däraf börjar taga slut och är nästan onjutbart! Ja, vi
hade bestämdt icke kunnat anträda resan till New-York
utan att ha förnyat vårt vattenförråd.

— Mycket rätt, Tom, hvarken utan vatten eller
kött, — svarade Erik. — Så snart vi därför satt skatten
i säkerhet, försöka vi vår tur som jägare och Caro
får därvid tjänstgöra som jakthund. Bröd ha vi ju
till all lycka tillräckligt af för en hel världsomsegling,
men skola icke inskränka oss därtill. Apkött, kanske
äfven svinkött finnes att få här och är sannerligen
icke att förakta. Det kommer nog att hålla sig, om
vi packa ner det i salttunnorna och lägga det gamla
saltade fläsket ofvanpå. Men framåt nu, min vän!

De båda ynglingarne begåfvo sig åter till lands
i sydlig riktning, båda välbeväpnade och tungt lastade.
Så länge vägen var någorlunda banad, skredo de raskt
framåt; men på andra sidan om kullen började åter
det tidsödande arbetet med att afhugga
sammantrasslade grenar och klängväxter, som räckte ända ned till
marken och gjorde framträngandet omöjligt. En hop
muntra apor lekte stojande i trädkronorna och ledsagade
de båda gossarna med högljudda skrik hela vägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free