- Project Runeberg -  Ombord hos sjöröfvare /
117

(1895) [MARC] Author: Max Haffburg Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Belöning och försoning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som om ingen ännu varit här, — fortsatte han, i det
hans blick öfverflög insjöns strand. — Där nere, han
pekade med handen på ett sandigt ställe, låg den där
gången jullen, och röfvarne styrde kosan i nästan rak,
nordlig riktning. Jag vill stiga ned, emedan jag där
nedifrån hoppas bättre finna rätta riktningen.

Långsamt och försiktigt steg Erik nedför de
trappvis lagrade klipporna; Tom höll sig tätt i sin väns
fotspår. Men slingerväxterna hade under den korta tiden
tagit sådan öfverhand, att gossarne länge måste klättra
omkring och upprepade gånger voro nödgade att
återvända till utgångspunkten vid vattnet, innan Erik
ändtligen fann det af Bamford och Heinz märkta
trädet. Alldeles i närheten af det måste äfven vara den
fjällklyfta, som röfvarna valt till skattkammare.

— Segern är vår, Tom! — utbrast Erik och
omfamnade vännen. — Här har ingen varit, ingen
människas hand har ännu utsträckts eften den stulna
skatten.

— Åh, Erik, du vore den lyckligaste människa
på jorden, om denna skatt tillfölle dig!

— Och jag skulle af hela mitt hjärta gärna låta
dig dela min lycka! — svarade Erik. — Men först
måste vi röja undan buskarna och slingerväxterna.
Vi måste befinna oss rakt öfver skattkammaren.

— Ja minsann, Erik, det ljuder helt ihåligt här,
— sade Tom och hoppade ett par gånger upp och
ned. — Det tycks vara ett riktigt hvalf under oss.

De grepo sig genast an med att röja undan
växterna och bryta upp stentaket öfver skattkammaren.
Där lågo verkligen kaggarna och lådorna med deras
dyrbara innehåll lagda bredvid hvarandra.

Nu kunna vi icke göra något bättre, Tom, än att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjorofvare/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free