Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Belöning och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvända till vårt fartyg och så fort som möjligt
försäkra oss om skatterna, — sade Erik. — Vi taga
samma väg som nyss tillbaka, men efter den
öfverblick öfver trakten, vi fingo där uppe på berget, bör
det ej blifva oss svårt att med vårt fartyg leta opp
kanalens mynning och vattenvägen återvända hit.
— Ja, låt oss skynda och begagna vindstillan, —
svarade Tom, hvarpå de anträdde återfärden.
Då de uppnått sitt fartyg, lyfte Erik och Tom
ankare, fastgjorde jullen framför schaluppens bog och
bogserade den roende efter sig. Vattnet låg som en
spegel och strömmen var knappt märkbar. Redan efter
en halftimme foro de in i kanalen och befunno sig snart
med sitt fartyg i röfvarnes smygvrå. De började
genast arbeta, som om de i hvarje minut kunde ha
blifvit öfverraskade. De rullade kaggarne ned för den
branta höjden och lyfte dem med förenade krafter i
jullen. Diamantlådorna följde och alltsammans blef nu
transporteradt öfver till fartyget, som de för dess större
djupgående förankrat ungefär 20 meter från stranden.
Tomrummet i midten, där Johnson eljest förvarat sin
fiskfångst och sina svampar, upptog nu skatterna och
deras tyngd tjänade på samma gång som barlast. Men
mera möda och tid kräfde därpå anskaffandet af friskt
vatten. Ty i fylldt tillstånd skulle gossarne ej ha förmått
att bringa tunnorna ombord på fartyget, utan måste
de hämta det nödiga vattenförrådet i mindre kärl.
Emellertid tog hela arbetet endast två timmar i
anspråk, och redan före klockan 5 lågo julle och fartyg
i säker hamn. Erik och Tom voro öfverlyckliga öfver
den framgång, de haft, och för att något hämta sig
efter sina försakelser och mödor, påskyndade de icke
alltför mycket sin afresa. De ägnade fastmer de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
