Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Håkan hade vid dessa ord gått nära intill
Erik och blinkade förtroligt med ögonen, liksom
om han velat göra honom en extra tjenst och
sätta honom på spåren.
”Jaså, du säjer dä”, sade Erik långsamt och
gaf Håkan en så pass skarp blick, som han för
tillfället kunde åstadkomma.
”Ja, visst gör ja’ dä; Olle här såg dä’samma
som ja’, då käringöbåten strök förbi. Du gjorde
ju dä, Olle? ... Nå, nu hör du dä ... I Ma’strand
håller allti’ käringöbona till ett grann’, dä vet
vi utå gammelt. Vind’ har gått öfver på sö’r,
å dä blåste en bra ”kuling” härimella’ å
Varholmen. Qvick dej nu, så hinner du opp henne!”
Erik och Göran vexlade några ord med
halfhög röst. Att de voro af samma tanke hördes
snart. Göran var Eriks syskonbarn och hade
stort inflytande på denne, hvilken behandlade
honom mer som bror än tjenare. Drängens ord
var ofta det afgörande.
”Nå, då ger vi oss i väg eller hva?” sade
Göran och tryckte sydvesten hårdt i nacken.
”Som du tycker, men ska’ vi inte ha oss en
sup först?” frågade Erik.
”Åh nej, du har fått mycke’ nog, tycker ja’,
å ja’ super allri’, då ja’ ska ut på sjön natteti’,
dä vet du.”
”Väll-väll. Nå, så reser vi då.” Nästa
ögonblick voro de utom dörren.
”Tomsing!” mumlade Håkan med en
uttrycksfull grimas. ”Men så hetter han inte "Säl-Erik”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
