Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följa just med Säl-Erik till sta’n! Kunn’e du inte
fått någon annan råd?”
”Kors, när han kom å bjö sej till, så...”
”Nå, va han så rar å vara i lag mä då?”
”Tvi se’cken kar’! Allri så’ ja’ en otäckare,
när han ä full!”
”Jaså, du säjer dä”, sade Håkan och föll i
djup begrundning.
Det hade emellertid friskat upp, och båten
flög framåt: det fräste för bogen, och skummet,
fördt af vinden, stod som en hvit sky framför
honom. En stund förgick på detta sätt. Klara hade
satt sig på båtens botten, med ena armbågen
stödd mot toften. Hufvudet hade nedfallit i
handen, och hon såg stelt upp mot månen.
Håkan satt tyst och kastade, under det han
gaf noga akt på båtens riktning och rörelser, då
och då en hastig blick på sitt sällskap.
”Dä va fasl’t hva bleker du ä; du ser ända
ut som e’ kyrkevägg. Vänd dej om, du ä ända
anskrämeli å se på”, sade han slutligen.
Flickan tycktes emellertid ej höra honom,
utan förblef orörlig med blicken vänd uppåt.
”Ja tror, ho ä döf”, sade Håkan mer för sig
sjelf än för att det skulle höras. Han teg några
minuter, men frågade derpå helt tvärt: ”Hva
grunn’ar du på? På Säl-Erik, kan ja’ tro?”
Det ryckte till i Klara; hon teg ett
ögonblick, men svarade hastigt:
”Ja, dä gjorde ja’, om du vill veta’t.”
”Nå, hva tänkte du?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
