Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’’Hva rör dä dej? Men ja’ kan nog säja’t.
Ja’ tänkte på, hur omöjli’t dä skulle vara å gifta
sej mä honom.”
En ljusning for öfver Håkans ansigte, men
han teg och syntes endast upptagen af styrandet
af båten, ty vinden hade ytterligare friskat upp.
”Dä blåser ju en rikti" ”flättare” [1], sade Klara
och kastade en blick uppåt den höga riggen.
”Ja’ menar, du får ta in ett par ref.”
Härtill tycktes Håkan ej vilja lyssna, men
då det en stund derefter kom en brottsjö och
slog in i båten, bad han Klara komma och taga
rodret på ett grand; ”dä ä väl bäst ja’ gör, som
du säjer”, tillade han och gick fram till
storseglet, der han hastigt tog in de båda bottenrefven,
hvarefter han återtog sin plats.
I den mån vinden tilltog, hade himlen
mulnat till, och ett djupt mörker rådde omkring dem.
De kunde ingenting se men hörde, hur vattnet
sqvalpade kring båtens sidor samt då och då ett
fräsande af någon större våg, som bröt sig, i
detsamma hon strök förbi. På detta sätt fortsattes
seglingen ett par timmar. Håkans
uppmärksamhet upptogs helt och hållet af seglen och kursen,
och Klara satt fortfarande med hufvudet, stödt
mot handen och blicken riktad uppåt, hvilket
emellertid ej hindrade henne att då och då kasta
en förstulen blick på sitt sällskap. På en gång
rätade hon upp sig, satt några ögonblick med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
