Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halföppen mun och lyssnade, men frågade derpå
hastigt:
”Hva ä dä för ett dåna’ne vi hör’?”
”Se inte så rädder ut, du! Dä ä bara
brottsjön kring Paternoster [1], som hörs. Dä va ett
fa’lit ”rusande” denne qväll”, svarade Håkan
torrt, i det äfven han lyfte upp hufvudet och
lyssnade.
”Ja’ kan inte begripa, hvarför du ska gå
härinne på sloa [2]
å inte lägga utåt, så sluppe
vi höra i-a; dä ä ändå hemskt. Hör du inte!
Gör hva ja’ säjer! Du håller ju rakt på
skärbann’t.”
”Hva låter [3] du för? När hörde du talas
om, att Tornö-Håkan segla’ sist omkull?”
”Var inte så högstoli’, du. Störr’ skepp har
seglat ikull än e’ vällingebytta, ska ja’ säja dej.”
De hade emellertid kommit allt närmare de
fruktade skären. I det dofva bruset, de hört på
af stånd, blandade sig nu en mängd andra ljud:
det lät som hesa skratt och hjertskärande
ångestskri, tyckte Klara, och en isande känsla kröp
utefter ryggen vid tanken på allt hvad hon som
barn hört om gastar och gasterop från denna
plats. Hon öppnade munnen för att be honom
hålla ut ifrån skären, men orden dogo på
läpparne. Slutligen kunde hon dock ej sitta stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
