Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu ä han säker för, att ja’ inte ska vara honom
i vägen, hos Klara åtminstone.”
”Nå, hva säjer du om Gunnil då? ... Han va
nog rädd för hennes del mä...”
”Åh, snack .. . Hva bryr ja’ mej om henne ...”
”Ja, men hon sa mycke’ mer om dej.”
Håkan stod några ögonblick tyst och följde
seglet med ögonen. ”Dumt, att ja inte kom å
tänka på dä”, sade Håkan, småskrattande. ”Då
skulle ja’ inte släpt’en, innan ja’ fått gått mä för
hel-lott.”
”Åh, du kan vara gla’ öfver dä du fått: skada
bara, att du skulle ljuga dej till’et.”
”Hva snackar du nu för dumheter igen!
Ljuga mej till’et? Hva menar du mä dä?”
”Inte hade du tänkt å ge dej å till
Hamneskär på nå’t bygge, inte?”
”Jaså, dä lilla; dä gjorde väl inte någe’ å slå
i’n dä; ja’ vet inte, hvarifrå’ ja’ fick’et; kanske
dä nog hade gått dertill till slut, ifall ja’ inte
hade fått nå’n annan rå’.”
”Dä kan väl vara, men du ljög ändå, å nu
har du ingen tur mä’t; lita på dä!”
”Allti’ har du ditt snack för dej; men stolla’
å barn har fritt tal; dä vet en nog.”
Här afstannade samtalet. Håkan lemnade
ögonblicket derefter stugan för att söka, om han
ej kunde få några berggyltor på ”eggen hånn’”,
och Börta fortsatte sitt arbete, under det att hon
då och då kastade en blick utåt fjorden, på hvilken
Eriks segel nu syntes i närheten af wallerölandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
