Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hette det då och då, men dervid stannade det;
det var, som om alla genom en tyst
öfverenskommelse beslutit att gömma sqvallret, som ändå
var det bästa af kalaset, till ”påtåren”. En stund
förgick således på samma sätt, men slutligen
hördes det efterlängtade: ”nu ska vi väl ha oss en
påtår från Gunnil”, som kom från köket med den
fylda kaffekannan, ”eller hva säjer moster i
Hamneskär?”
”Till sån’t kaffe kan ingen säja nej”, svarade
gumman och framräckte sin kopp . .. ”men hör
du, Gunnil, har du inte hört någet utifrån
Doggern?” [1]
”Jo, i vecka’, som va, hade ja’ bref frå’ Erik...
Di kommer hem öfver mi’sommar, skrifver
han.”
”Talte han inte om någe’ annat?” frågade en
flicka från Käringö och såg frågande på Gunhild.
”Nej, hva skulle dä vara?”
”Jo, dä har kommet bref till far, å i dä sto,
att Håkan sprunget å sta å friat in i Egersund;
så rätt som dä ä, få vi se honom komma
hemdragan’e mä...”
”Aj, aj! ... Hva ta’r du dej till, Gunnil? Du
bränner rakt upp mej!” ropade en af flickorna,
af brytande. Gunhild hade nämligen, sysselsatt
med att ifylla ”påtåren” för en af sina gäster,
vid den oväntade nyheten darrat till på handen,
så att det skållheta kaffet kom på flickans hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
