Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagdt, att ja’ vill ha dej”, men i och med
detsamma kom hon att kasta ögonen bortåt
fiskeläget på den motliggande stranden. Eriks hus sköt
upp öfver alla de öfriga och såg riktigt ståtligt
ut, der det låg bland de små kojorna;
ögonblicket derpå flög tanken till stugan på Tornö, der
nöden tittade fram ur hvarje vrå, och för första
gången kände hon sig vackla i valet mellan de
båda männen. Under det dessa tankar
genomforo henne, trängde ett gällt skri, åtföljdt af
skratt och hurrarop, fram till henne. Hon såg
hastigt deråt och fick dervid se, huru Håkan
tagit en af flickorna i famn under åtbörder, som
voro mer kärvänliga och välmenande än vackra
och passande. Under det flickan sökte reda
honom ifrån sig, spelade den älskogskranke en roll,
som var både ömklig och löjlig, under det att
qvinnorna skrattade och männen hurrade. På
detta såg Klara ett ögonblick och vände sig
derefter hastigt till Erik och frågade raskt: ”Vill
du lofva mej tre ting?”
”Ja, tie, om du vill."
”Ja, så säjer manfolk’a allti’ när di friar, men
hur håller di’t se’n! Men vill du lofva mej å allri’
bära dej åt på dä där vise’ hvarken mot mej eller
något annat qvinnfolk?”
”Mot dej? Dä kan du väl begripa.”
”Mins du i Göteborg?”
Erik stod slokörad och visste ej hvad han
skulle säga.
”Dä va dä ena, å dä andra ä, att du ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
