Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å elände, bara för ja’ ej följde mor mins råd...
Ja’ hade också kunnat...”
”Jo, jo, dä går så för den, som inte vet sitt
egna bästa, utan skjuter ifrå’ sej den, som kan
låta e’ hustru lefva utan bekymmer. . . Men nu
ska’ vi tala om något annat. . . Moster får lof å
tänka på att få i ordning bröllopet till ja’
kommer tillbaka i höst... I morn bitti’ bär dä i väg,
å se’n kommer ja’ inte hem förrän mot hösten,
å då vill vi, att dä ska’ stå, å dä dundrande
ändå...”
”Vi, säjer du?” svarade gumman med något
förundradt i tonen. ”Har I allt språkats vid om
bröllop... Ja’ trodde annars, att Klara inte hade
så brådt mä dä...”
”Ja, ho’ sa’ så till mej mä, men fick allt ge
mä sej... Tycker inte moster, vi ä’ giftvuxna...
Klara ä’ snart tretti å ja’ snart femti; dä
fattas bara tre år i dä.”
”Jaså, ho’ har dä... Nå, då ska ja’ ställa
mej derefter... Men du får nöja dej mä’ hva’
huse’ förmår. Inte kan ja’ ha rå’ å ställa till
någe’ stort bröllop, men dä ska inte bli så’nt, att
du behöfver skämmas för’t heller; lita på dä.”
”Tror nog dä, men för att I inte ska behöfva
spara på någet, utan göra dä så fint å
rundeli‘t som möjeli’t, så har ja’ ta’tt mä mej ett, par
långsjala’[1], som I kan lägga till er’t eget... Men
lå’ssa inte om’et för någen... Ja’ vill inte, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
