Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ropade hennes namn och muntert svingade sin
blanklädershatt, hade hon helsat tillbaka med en
knappt märklig böjning på hufvudet, men detta
var också allt. Till en början låtsade Erik, som
han ej märkte Håkan, men då han slutligen på
åtskilligt förstod, huru man på land lade märke
till hans beteende, rann sinnet till, och han gick
hastigt fram till honom och sade hvasst: "Hva
den onde, står du der för? Har du inte någe’
å ställa i år’ning?”
"Nej, dä har ja inte, om du vill veta’t; e’
skjorta, utom den ja’ har på mej, ä allt hva ja’
har mä mej, å maten, den ska du bestå mej."
"Stå ändå inte så der ... dä ser så illa ut."
"Se så, sköt du ditt å låt mej vara... Ja’
står der ja’ står, till vi lagt ut... Eller kanske
du vill sätta mej i lann’? Säg bara till... Ja’
går gerna."
Erik skiftade färg, mumlade ett halfhögt:
”Nå så stå der då", och återgick till sina
göromål. Håkan kastade ett par hånfulla ögon efter
honom och förblef i sin förra ställning.
Båtens klargöring fortsattes emellertid, om
möjligt, ännu ifrigare. Öfver allt var Erik
tillstädes och dref på med sin arga vilja. En
halftimme senare hade man fått ”lille-båten"’ ombord:
allt var sålunda klart och nu hördes Eriks röst
med något skarpt och brådskande i tonfallet:
”Klart! Kasta loss der! Upp mä seglena!”
Nu började det att gnissla i blocken: fallen
spändes och storseglet flög hastigt upp efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
