Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jo, så ä dä, när en förhastar sej... I gjorde
ju uppe’t samme qväll; ja’ mins’et nog... men
du får trösta dej mä, att du blir den rikaste
fiskarehustrua i hele skärgår’n, som alla krusar å
väjer för; du får sitta längst fram i kyrka’, om
du vill; du kan...”
”Alla krusa för mej, säjer du... Dä har di
skäl till, minsann! ... Ser du hvem som går der
borte?” frågade Klara hastigt.
”Ja, dä ä Välse[1]-Maja; ho skäms nog å gå
här åt, stackare, för sina många unga’ ho skaffar
sej, utan å vara gifter.”
”Blir ja’ dä minsta bättre än ho, tror du?”
”Snack! Du ä väl gift ändå.”
”Gift? Dä va en skön vigsel i jåns. Ja’ sto’
å önska, att dä skulle vuret Håkan, som stått
bredvid mej i stället för Erik, å hvarför han
gifter sej, dä kan en väl begripa. Tror du inte,
att ja’ har lika stor synd som nån’sin Välse-Maja
... Vi bägge, ho å ja’, kan ta hvarandra i hand.”
”Men barn’a, barn’a, du! Hennes barn flyter
som vatten kring sten; ingen bryr sej om dum,
men dina, om du får nå’ra, har åtminstone ett
hem å någon, som ta’r vara på sej.”
”Ja, dä må vara, men föräldra’, sådana som
Erik å ja’, har lika stor synd som Välse-Maja å
Kalle; dä ä bara dä ja’ ville, att folk skulle
begripa; men tror du, di gör’t? Kej, gu’bevars! Så
pass qvicktänkta ä di inte... Åh, hva ja’ har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
