Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konjaken hade ej tagit vägen genom Göteborgs
tullkammare, efter hvad Erik med ett klipskt
leende förklarade, då man gång efter annan
berömde den goda varan. ”Kaffe-grejer’a ä
justament så’nna, att maken till dum har aldri’ än
funnets i skärgår’n”, förklarade en gammal fiskare,
hvilket emellertid ej hindrade honom att slå
koppen half med bränvin för att få lite ”spetsk”
på’t. På det sättet höll man på några timmar,
och deltagarne voro temligen mosiga, då några
drag på en fiol tillkännagåfvo, att festens andra
del skulle börja. Erik hade gjort svårigheter i
afseende på dansen, men hade fått ge med sig,
då Klara frågat, hvad han trodde, att folk skulle
säga om ett båtöl utan dans: han skulle bli ”evigt
utskämder”, menade hon, och hva dansen angick,
så behöfde han ej besvära sej: hon skulle dansa
för dem båda.
Tio minuter efter det Felegutten låtit höra
de första tonerna, var dansen i full gång. På
danslystne var ingen brist ty långt före den
vanliga tiden hade fiskelägets ungdom infunnit sig,
obuden. Men det var ej blott ungdomen, som
dansade, utan äfven en del af de gifta och bland
dessa ingen ifrigare än Klara. Denna gång
undvek hon icke Håkan, utan när hon kom åt,
lagade hon, att hon fick en sväng med honom, och
hvar gång det ståtliga paret var ”uppe på
golfvet”, stodo de öfriga som åskådare.
”Se, ho nuddar knappt mä tår’a vid golfve?
... Ho flyger änn’a som en ”hysteboll” i näfv’a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
