Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på’n... Dä va tre’je gången han slo’ klacken i
taket; dä va mej en faen!" lät det omkring dem
vid dessa tillfällen, under det man leende och
med halföppna munnar stod och såg på.
En fans emellertid, som ej deltog i det
allmänna bifallet, och det var Erik; han hade
krupit längst in i ett af rummets mörkaste hörn,
derifrån han obemärkt kunde följa de dansandes
minsta rörelser; ögonen lyste som ett par eldkol
i mörkret, och andedrägten var kort och
flämtande, men så kommo stunder, då hjertat så godt
som stannade, och anden togs ifrån honom, och
det var, då Håkan vid luftspråugen så godt som
låg i Klaras armar. Och så kommo andra
ögonblick, då han måste se, huru de med hufvudena
lutade tätt tillsammans lifligt samtalade.
”Ja’ undrar, hvar han har den högre armen?”
mumlade han, skärande tänderna ... ”Om veka
lifve’ på’na, kan ja’ tro. Åh, han borde
skämmas! Ja’ ska...” och han förde den ena handen
till fickan för att förvissa sig om att fällknifven
fans på sin plats. Sådan som Klara var denna
afton, hade han aldrig sett henne: hon hade
hittills sökt att i någon mån dölja sin känsla för
främmande personer, och för honom isynnerhet; nu
brydde hon sig hvarken om det ena eller andra,
utan visade öppet hvad som föregick inom henne.
Detta undgick icke heller gästernas
uppmärksamhet, och man hörde sådana yttranden som: ”ä ho
sprittande galen! Nå, än han då, som inte sätter
knifven i’n, dä skulle ja’ göra, om dä vore mi’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
