Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båten, han har nog fått veta, att han lef’t...
allri’ annat än träter, sväring å skällsor’ mellan’
Erik å Håkan frå’ mor’on till qväll! Dä har
smittat ifrå’ sej, å en hör ju inte annat än ett
huggan’e å ett kifven’e mella’ di andre heller... Dä
ä ändå skräckli’t hocket lif, som dä förs här!...
Hör, hur dä sliter å gnisslar fram i klyse’ [1] Dä
ä ända, som om båten sucka’ öfver eländet här.”
”Du säjer ett or’... Göran... Ja’ har inte
vellat talt om’et förut... Men dä ä, som om dä
hängde någet ondt öfver oss... Att dä blir lik
på båten, inna’ vi kommer hem, dä ä säkert...
Du mins ja’ sa’ dä till Erik den der da’n, vi fick
pallra oss in till Egersund.”
”Nu ska I inte vara barnsli’er, Nils, mä era
tecken å måkeskri’ å sånnt, för...”
”Nå, men om gasten[2] har låtit höra å sej
då? Hva tror du då?”
”Gasten?... Dä va en annan sak!” svarade
Göran. ”Har I hört honom?"
”Ja, ditåt lutar dä, må du tro...”
”Nå, än se’n då?”
”Jo, dä va’ siste gången tur’n ”sto’ på mej”.[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
