Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja’ satt preciss der du sitter å räss som ja‘ satt,
så hörde ja’ honom i babor [1] strax inte’ båten å
kan du gissa hvem dä va som skrek?”
”Nej, hur ska ja’ kunna dä?”
”Jo, dä va... Erik;” det sista ordet hviskade
han i örat på Göran.
”Nej, nu må ja’ rikti’t skratta...
Gasteskrikena kommer la frå’ di dö’e vet ja’... I börjar
bli barn på nytt, Nils... Erik? Nå dä va dä
galnaste ja’ nånsin hört.”
”Grina du... Vi få väl se...”
Samtalet afbröts här för en stund. Nils
smackade ifrigt på pipan, som höll på att slockna,
och Göran, som under tiden äfven satt sig i lä
bakom tunnorna, sysselsatte sig ifrigt med sitt
tobaksblad. Slutligen bröt dock den senare
tystnaden och frågade hastigt:
"Tror I, att Håkan sätter knifven i Erik en
vacker da’, efter I spår, att han ska dö?”
”Hur kan ja’ veta dä? ... Inte lär han tala
om för någen, ifall han har sån’t i sinnet. Men
gjorde han dä, så vore dä en besynnerli’er tack
för att Erik dragit upp’en ur sjön två gånger
i sommar... Men kan du säja mej en sak?
Hvarför lät Erik honom inte bli i sjön, så hade han
vuret å mä’n.”
”Ja, dä har ja’ mä undrat öfver, men nu vet
ja’t.”
”På hva vis då. Hur kan du veta dä?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
