Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besökte hvarje lekstuga, dit han visste, att Elin
skulle komma, utan han lagade äfven, att han fick
andra tillfällen att träffa henne. Han var ej en
vacker karl, men det fans något hos honom, som
gjorde, att Elin, från första gången de svängde
om med hvarandra, aldrig kunde glömma honom,
och detta låg i ögonen. I dessa fans något
genomträngande, som hon ej lagt märke till hos någon
annan. ”Di står som spjut igenom en”, sade hon
till en bekant, då de en gång kommo att tala om
Bengt och hans ögon. Och detta gjorde de,
antingen de sågo goda eller onda ut, ty äfven när
de voro goda, hade de det der genomträngande
i sig. Hon kände sig rädd för honom: ja, det
föreföll henne, som om han skulle kunnat döda
henne med de förskräckliga ögonen, så kalla och
känslolösa föreföllo de; men så kom det andra
stunder, då de hade något så godt och blidt uti
sig, att hon kände sig ovilkorligen dragen till
honom. På något sådant som att bli hans hustru
skulle hon emellertid ej ha offrat en tanke, hade
ej den qvinliga instinkten sagt henne, att han
tänkte bringa just denna fråga å bane. Hon var
emellertid icke den enda, som anade hvad Bengt
hade i hågen, ty allt som oftast fick hon höra
sådane uttryck som: ”har han med di svarte ögona
friat än?” ”Du känner väl ingen, som heter Bengt
på Måseskär, hva sa’?” Dessa frågor besvarades
vanligen med ett skämt, men någon gång ”rann
sinnet till”, och då fick den frågvisa ett sådant
svar, att hon ej gerna återkom. Detta gjorde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
