Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invid dörren. Hon stod ett ögonblick och
betraktade dem, men i det nästa föll hon i en häftig
gråt: han ska aldri mer få f... f...å få bru...
br... bruka dem, snyftade hon under häftiga
skakningar, och sköt dem under soffan för att
slippa att se dem. Hon gick derpå fram till
bordet och gaf sig i färd med nätet, som var
under arbete, men det ville icke gå; slutligen
framtog hon några af mannens kläder, som skulle
omses. Detta fordrade mera omtanka än
nätbindningen, hvilken med sitt mekaniska enahanda
tillät tankarne att omge gossen, för hvilken hennes
upprörda inbillning målade faror, som omöjligen
kunde träffa honom. Hon lyckades sålunda på
en kortare stund slå dessa ifrån sig och sysselsätta
sig med hvad hon hade för händer, men kort
blef hvarje sådan, ty tankarne flögo åter ut till
båten, som kankade derute bland skären. Hon
försökte att kasta i sig några matbitar, men de
stannade i halsen och hon sköt tallriken ifrån sig.
Hon försökte att återtaga arbetet, men det ville
icke gå, och slutligen lade hon det alldeles ifrån
sig. Inne i stugan kändes det, som om hon skulle
qväfvas, tyckte hon, hvarföre hon gick ut och
upp på höjden, på hvilken hon om morgonen
hade stått och sett efter de bortseglande. Här
blef hon stående långa stunder, men den sjudande
oron dref henne slutligen derifrån och till en
större höjd, från hvilken hon hade en ännu
vidsträcktare utsigt. Så förgick eftermiddagen, och
ju längre det led, dess mer växte oron, och pinan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
