Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergick slutligen på kroppen; hon kände sig
ordentligt sjuk och måste således gå in.
Inkommen i stugan, kastade hon sig på träsoffan
innanför dörren; längre orkade hon ej; det var, som
om alla hennes krafter tagit slut. Så låg hon en
stund med bultande tinningar och qvalfulla tankar,
men, utsliten till själ och kropp, insomnade hon
slutligen. Sömnen blef dock orolig, och då och
då banade sig ett utrop eller en afbruten mening
väg mellan de halfslutna läpparne. Så förgingo
ett par timmar, men nu hördes tunga steg utanför
på klippgrunden, och hon for hastigt upp ur
sömnen.
”Bevare mej! Ja’ tror, ja’ sofvet”, sade hon,
yrvaket och gnuggade ögonen... ”Men hva ä
detta. Ja’ tror, di ä hemkomna!” Hon hann ej
afsluta meningen, ty nu slogs dörren upp, och
Ville rusade in.
”Mamma, mamma! I kan allri’ tro så roli’t
ja’ ha’tt”, ropade han, andfådd och med tindrande
ögon.”. Ja’ har sett säla’ [1] i långa ra’er legga å
sola sej ute på skär’a... Ute vid Ytterskärs udde
såg vi så många segel, så ja’ kunn’e inte räkna
dem en gång... Morbror sa’, att dä va många
många hundra... Å så såg vi en så konstfer båt,
så I kan allri’ tro’t... Dä sto’ rök ifrå’n som ur
vår skorsten, när I ell’ar som allra värst, å buh
buh! tjöt han ända som Grässkärs ko, men dä
va bara ibland.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
