Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlande. ”I behöfver nog hålla ihop, om I ska’
kunna reda er! ... Tyst nu Kalle, å säj inte i
mot’en.”
”Vill du följa mä eller inte?” frågade Bengt
häftigt och reste sig från stolen.
”Ja, om du inte hugger omkring dej på dä
här vise’; ja’ ä väl svåger din ändå.”
”Ja, men du ä min dräng också; du har ta’tt
ordentli städja; glöm inte dä!”
”Nej, du lagar nog, att ja’ inte glömmer’t”;
med dessa ord tryckte han sydvesten hastigt på
hufvudet och lemnade med stora steg stugan.
”Hör, hur dä skallrar i rutera! Ä’ dä utå
en dräng å slå igen dörra’ på dä der viset! Åh
han bole skämmas”, sade Bengt med en blick på
hustrun, liksom om han hoppats, att hon skulle
taga brödrens parti, hvarigenom han kunde få
en träta i gång, ty, gick det för långt, så var
Elin icke den som stod svarslös, ehuru hon tålte
i det längsta. Men då detta äfven nu misslyckades,
lemnade han stugan och skyndade mot sjöboden.
Elin såg ut genom fönstret för att se, hur det
skulle gå, om det skulle stanna vid en träta eller
öfvergå till slagsmål, hvilket allt emellanåt,
”legohjonsstadgan” till trots, äfven förekom mellan
husbonden och drängen. Hon såg härvid, huru
de knystrade med knytnäfvarne emot hvarandra,
stampade och nickade, men härvid stannade det,
och trätan slutades med ett handslag.
Elin lemnade nu fönstret och började att
syssla med maten; Ville gick ”pusslade” på sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
