Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt. Den lille ”oljerocken”, [1] som modren, trots
fadrens protester, sytt honom, lades fram; stöflarne
smordes, dörjetyget lagades i ordning, några
småsaker, som han haft att leka med, lades på sina
platser. Modren följde honom uppmärksamt utan
att säga något, men tårarne kommo henne ofta
i ögonen, ty hon såg äfven i detta ett elakt
förebud, då vid utfärderna annars hans tillhörigheter
lågo efter honom, ”som om de varit omrörda med
en visp” för att begagna hennes egna ord, då
Ville vid hemkomsten fick sig en uppsträckning
för hvad han härutinnan låtit komma sig till last:
”har väl annat å göra än gå å plocka efter dej",
hette det.
Vid utsatt tid återkommo de båda karlarne;
de tycktes nu vara de bästa vänner och skämtade
under hela måltiden. Bengt tog sig en långsup,
och bjöd svågern på en perla, ty bränvin, det
skulle denne enligt aftal bestå sig sjelf — och
de båda svågrarne drucko försoningsskålen. Elin
gick och plockade för gossen: ”ät, ät, barn!” hette
det. ”På sjön blir dä så lagom med maten;
mattina kommer för det mesta hem orörder. Så ät
nu, kanske ja’...” men här hejdade hon sig och
fick hastigt ärende ut i köket.
En qvart derefter var middagen afslutad.
Pipsnuggorna påtändes, hvarefter man
sammanplockade litet af hvarje som skulle med i
mat- och kläd-väg. Sedan detta afslutats var man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
