Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte fått nå’ra? Hur vet vi dä? ... Vår Herre vet
nog hva han gör . .. Ja’ för min del kan nu tacka
Gud för hva som skett: Hindrik frälste han frå’
mycke’ ondt, å mej fann han på dä sättet... Gå
nu till ditt å tänk på hva ja’ sagt dej... Du
behöfver inte vara ensam i stuga’; kom ihåg dä;
vill du ha hjelp, så får du hjelp... I natt, som
kommer, blir dä nog svårt, å känner du dej för
öfvergifven, så vet du hvar Porshagen ligger.
Vi ska då hjelpas åt å söka tröst, der den fins...
Gå nu hem... Här har du ett hufvekläde; gå
inte barhufvad; dä ser så slarfakti’t ut.”
Elin tog emot klädet och knöt det på
hufvudet. Ett par gånger öppnade hon munnen,
som om hon velat säga något men tillslöt den
åter och lemnade stugan. Gumman stod och
lyssnade efter den bortgåendes steg samt gick
derefter till fönstret, genom hvilket hon stod och
såg efter henne, tills hon försvunnit i en däld,
som gick midt öfver ön. Först då lemnade hon
detta och återtog den bortlagda strumpan.
Vinden hade emellertid friskat upp; den kom
nu ej i korta stötar, mellan hvilka det var
jemförelsevis lugnt, utan det ”drog” jemt och starkt
utifrån. Till någon egentlig storm hade det dock
ej ännu öfvergått, och vid blicken utåt var det
blott undantagsvis, som man kunde se ”sjön bränna
hvit”. Mot aftonen tilltog dock blåsten; den kom
äfven nu stötvis, men i dessa stötar låg nu något
vildt och ilsket, och det tjöt i knutarne, och pep
i springorna, under det att det då och då hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
